Musik är inte bara toner, riff, melodier eller rytmer.
På rätt sätt och för rätt människa är den jämförbar med en förälder, en kärlek, en vän, eller bara den underbaraste varelse du någonsin mött.
Den kan elda upp dig när du är arg. Den lindar sina tentakler runt dig när du varken behöver frågor eller råd, bara tröst. Den förstärker den nog så tillräckligt underbara känslan av kärlek. Den ifrågasätter aldrig dina drömmar, den ställer dig inte inför några val. Musiken kan rädda och påverka dig.
Rätt låt vid rätt tillfälle kan ge dig oanade möjligheter.

Precis på samma sätt som man vill att en vän ska vara. Tolerant, medkännande, med ett eget liv som valt att kretsa kring ditt i ett parallellt vänskapsuniversum. För, ja, det är mycket viktigt att komma ihåg att även vänner kan göra fel. Det handlar om att skaffa sig vänner som kan tåla det, och som tål att du gör det.
Denna värdefulla, men ack så svårfångade egenskap som kallas förlåtelse.

Jag är medveten om när jag tycker att någon går över min "vad-som-är-okej"-gräns. Jag vet att mina vänner säger ifrån när jag passerar deras. I alla fall tycker jag det. Har jag fel får ni gärna ändra på det.
Det jag vill komma till är att bra vänner och musik är lite samma sak ibland. Fast det kanske beror på att jag älskar musik väldigt, väldigt mycket...
Så återigen en eloge till mina vänner (mina "favoritlåtar", om ni så önskar), jag önskar att jag var bättre på att visa det. <3<3<3<3<3<3<3

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oänlighet)...

//Ylvas dotter

M.R, du är underbar! Tack för tiden jag fick med dig igår, varje nanosekund är ett rent nöje<3<3<3