Det är nio år sedan idag.
Nio år.
Och jag är snart arton.
Halva mitt liv nu utan dig, Mamma, och den del som är Utan Dig kommer bara att bli större och större.

Älskade Mamma, halva jag är du.
Halva min existens är Med Dig,
Den växande halvan är Utan.
Jag fattar det inte, det får inte vara så, du får inte fattas. Men det gör du.

Älskade Mamma,
Minns du fortfarande där du är?
Minns du i så fall kullerbyttorna i vattnet, minns du sagostunderna, minns du att jag älskar dig?
Är det jobbigt om du minns, Mamma?

Älskade Mamma.
Jag kan knappt säga ordet längre.
Jag har inte kallat någon "Mamma" på nio år, och kommer aldrig mer.
Aldrig mer.

Älskade Mamma,
Aldrig är ett för definitivt ord.
Och ändå är Aldrig det enda ord som beskriver när jag får krama om dig igen.
Inte på nio år, inte någonsin mer.

Älskade Mamma,
När jag hade feberfrossa och skakade i hela kroppen
Jag skrek efter dig och trodde faktiskt att du skulle komma in genom dörren och trösta.
Jag trodde verkligen det.

Älskade Mamma,
Du finns inte i rosorna på graven.
Jag känner dig inte där.
Jag känner och känner, men jag känner inte alls.

Älskade Mamma,
Kan du se vad jag gör och hatar du det?
Kommer du att skälla ut mig i mitt huvud när jag ska göra min första tatuering?
Vill du att jag ska sluta färga mitt hår?

Älskade Mamma,
Du sitter med i soffan när jag och min syster ser på film.
När jag slår kullerbytta efter kullerbytta under ytan och liksom tyngdlös svävar bland luft och vattenmassor
Då är du i varje bubbla som forsar iväg.

Älskade Mamma,
Är du besviken?
Har jag svikit?
Är jag ung, dum, förlåten och alldeles dig lik?

Älskade Mamma,
Vi kommer aldrig åka och shoppa.
Jag kommer aldrig skriva att vi ska ha myskväll med film och glass så att alla kan se det på facebook.
Jag kommer aldrig få veta hur din första kyss var.

Älskade Mamma,
Du gav allt.
Det kommer aldrig att finnas en så modig, kärleksfull och så satans tuff Mamma som du.
Du såg döden och spottade henom i ansiktet.

Älskade Mamma,
Du vann.
Du lever.
Halva jag är du.

Älskade Mamma,
Tack.
Nio år är nio år, det är halva mitt liv idag.
Men jag fick ändå nio år av fysisk moderskärlek och har ett helt liv med själslig sådan kvar.

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(O Ä N D L I G H E T )...
//Ylvas dotter

Om min syster försvann. Eller om min pappa försvann. Men min syster just nu. Om hon försvann, vet jag inte om jag skulle orka. Jag skulle tvinga mig själv att klara det, för det är vad jag säger åt henne att göra om jag skulle försvinna. Vilket jag aldrig kommer att göra frivilligt. Men om. OM. Då ska hon leva vidare, inte för mig utan för sig själv. Det absolut sista jag vill är att hon följer efter om jag försvinner. För jag älskar henne för mycket för att vilja ha hennes sällskap när jag försvinner. Hon ska fortsätta. Ta till vara på allt. Jag vet att det är mycket begärt, jag om någon vet hur jävla mycket det är jag begär. Men jag måste ändå. Jag tänker aldrig lämna hennes sida, men jag bestämmer ju inte. En bil kan bestämma, eller en cellförändring, eller en annan människa. Men frivilligt kommer jag aldrig att lämna dig kvar. Syster. Det ska du veta. Jag älskar dig. Jag älskar dig något så oerhört, mer än jag älskar någon annan, jämte pappa då, men på olika sätt. Ingen kärlek är större. Du är mitt enda helsyskon, mitt genetiska och upplevda syskon. Vi har delat allt, så mycket glädje och sorg och skrattkramp och styrkekramar. Syster, tvivla aldrig på att jag älskar dig mer än allt, och aldrig frivilligt eller utan strid ska jag lämna dig kvar. Och försvinner du först ska jag leva åt dig och stanna kvar. Jag älskar dig, lilla tiger. Alltid. Glöm inte det. Älskar. Ylvadöttrarna.

All min kärlek, du Ylvas dotter. Din syster ♥

Vissa dagar bara vet man kommer att vara bra dagar... Idag är en bra dag! :D

Jag har sovit lite oroligt, men länge. Jag försöker släppa spänningarna och bara njuta av att det är lov, att jag faktiskt får vila ut och ta det lugnt några dagar. Men kanske är det bäst att jag prioriterar det här med att vila även när det inte är lov, om inte annat så sa gårdagens envisa spänningshuvudvärk, magkänslan och mina underbara vänner sanningen igår: Jag måste varva ner. Och nu börjar jag inse det själv, vilket är det främsta varningstecknet på att jag är för stressad. Så lovet blir till för vila, jag behöver verkligen det. Vila, sova och vara med människor som får mig att må bra, och läsa och skriva såklart.

Påbörjade för ett par veckor sedan ett nytt diktprojekt, Psalmer för agnostiker. Tänkt är att det ska bli en samling till slut, omfattande fem temakapitel - Misshandelsmys, Hjärtattackskärlek, Avundsjukledighet, Skörhetsideal och Vänskapsvärme. Det mesta kommer att vara nyskrivet, men jag kommer att använda flera av mina gamla dikter som grund om de passar in på något av teman.
Kommunens bibliotek anordnar dessutom en poesitävling, now we're talking! Första pris är ett presentkort på 1000 kr i bokhandeln, och jag har siktet inställt. Dags att vässa pennan och slappna av...

Jag har aldrig egentligen varit så mycket för poesi, jag hade väl samma gamla vanliga allmänna fördomar; att det är fjantigt, barnsligt och flummigt. Och ja, det kan det vara. Men det kan också vara sårbart, vackert, rått, ironiskt, tänkvärt, bultande, stenhårt, skimrande... Det blir vad man gör det till. Och känslan av att ha fått ner just de ord som man ville få ner, eller att läsa någon annans verk och bli alldeles varm av igenkännelse... Poesi har blivit en viktig del av mig. Låttexter är också poesi. Det finns låttexter jag älskar fast jag inte gillar musiken.

Jag vill ha ett stort bibliotek, fyllt med poesi, genusperspektiv, tonårsvärkande böcker och vackra skildringar. Jag vill ha böcker med tilltalande omslag och tänkvärt innehåll. Jag vill kunna vara både drömmande, medveten, smart, lyrisk och vacker. Man får gärna kalla mig pluggis, flummig, extremfeminist eller tråkig. Jag vet vem jag är och vad jag vill. Jag skäms inte vare sig för poesin eller min kunskap eller mina åsikter. Jag tror och vet att jag kan klara mig och skapa mitt liv som jag vill ha det.

Det känns bra att allt känns så annorlunda jämfört med för några år sedan. Jag njuter av att känna mig stark i mig själv. Jag älskar att känna att jag kan saker, och om jag inte kan dem, så kan jag lära mig dem. Jag älskar att skapa, att tänka, att diskutera och säga vad jag tänker och tycker, det vågade jag aldrig förut. Att ha den styrkan och våga gå rakryggad mitt i korridoren, det är en vardagsseger för mig. När man har strukit längs väggarna och bett om ursäkt för sin existens så länge, är bara den lilla "ta-sig-friheter"-friheten ett fuck off till det förflutna.

Har dessutom samlat på mig flera "BORDE-VILL-MÅSTE-MÅSTE-MÅSTE-HA-OCH-JAG-MÅSTE-HA-NU"-böcker på min lista:

Man tror att man inte klarar att vara uppe till tre på natten, gå upp halv tio, övningsköra, göra klart rättskunskapen som ska vara färdig dagen efter och ändå hinna träna... Men se på fan, det gick visst ändå! Det känns att man fick lite pyngel, men jag kände mig inte riktigt lika nervös som jag brukar när jag gick in i ringen och fick höra att det såg bättre ut än innan, så det är ju på rätt väg i alla fall :) Är ändå väldigt stolt över att jag vågar gå in i ringen överhuvudtaget! Minsann tror jag inte att jag har boxats i ett år nu... Ett underbart år!

Och så sitter man i pyjamas, är varm och nöjd och trött i hela kroppen och lyssnar på härlig musik som får en att längta efter en sommarfest med massa dans till den härliga låten man inte kunnat stänga av på hela dagen för den är så bra ♥
I det här fallet heter låten Lovely Cup och är gjord av bandet GROUPLOVE som jag upptäckte idag och nu bara älskar! Får en sån oerhörd lust att dansa, sjunga, fylla på min tekoppsamling och ta somriga foton på samma gång... märklig kombo, jag vet. Både händelserna och det faktum att en boxare samlar på tekoppar. Men det är nog det "tjejigaste" (hatar uttrycket) draget hos mig; att jag är galen i tekoppar med särskild form, färg och utseende. Inte två likadana i min samling! Så udda/söta/färgglada/speciella som möjligt! Och vilka muggar som håller måttet är det bara jag som kan avgöra. Det handlar om att gå på känsla... Tror nog att det handlar mer om att jag älskar fina saker än att jag vill ha en snygg servis att leka husmor med...

Måste hitta nåt ställe att sätta stereon på, det har inte blivit av att den kommit upp sedan vi renoverade rummet. Funderar på om man kan ha högtalarna uppe vid taket... Tror dessutom att min gitarr än sönder, INTE OKEJ!! Det går inte att stämma den, tonarten blir inte rätt hur jag än försöker, och jag har prövat med två olika stämdosor, trodde först det var batteriet i dosa nummer 1 som var på upphällningen, men icke...Får lämna in den på läkarbesök i musikaffären, så får min älskling sin dom. I allra värsta fall får jag spara/önska en ny i artonårspresent. *gråta*

Har blivit mer än nyttigt sugen på en shopping/träffa kompisar-trip till Växjö... Fan då att plånboken är kinkig med utdelningen (eller att man har fikat för mycket och har sig själv att skylla, som vanligt). Men, men, snart så...

Kort inlägg, bara lite musiktips faktiskt...:

Har haft en riktigt kreativ dag idag, jag får sådana ibland, och det är alltid lika överjordiskt jävla härligt!! :)
Började denna kreativa dag med att göra lite "kajalkonst" - slingor från ögonvrårna och ut mot tinningarna. Snirklar och annat fint.

Fotolektion på morgonen, vi gick igenom bildmontage och fick öva på att klippa in en Cadillac på en bakgård, gick lite sådär. Det gick bättre att köra på "klipp-och-klistra"-metoden... Resten av fotolektionen var vi och tittade på lokalen där vi ska ha fotoutställning om två månader, det kommer att bli superbra, jag känner det på mig! :)

Jobbade med en skiss till ett textiltryck på bildlektionen, jag fick till några riktigt bra idéer som jag ska försöka göra något med. Uppgiften är att trycka en bild på tyg, och jag ska nog börja fixa schablonerna nästa vecka. Resten av tiden flamsade jag nog mest med Freddy och Simon... eller skissade på helt andra saker... xD (Just nu mobbar jag Freddy för att jag har ätit rostat bröd med massa smält ost idag och det har inte han!!! )

PLUS ATT JAG HAR HAFT SÅN GRYM TUR MED GRYM MUSIK IDAG :DDDDD Hela dagen har det varit Säkert!, Kent, Jonathan Johansson och Moto Boy ♥ Måste tipsa om If only your bed could cry och Ride my wild heart!! Underbart...

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3...

//Ylvas dotter

Jag har aldrig någonsin sagt att jag är bra på att uppdatera, inte sant? ;)

Året börjar ta slut och det är alla kassa nyårskrönikors tid med tillbakablickar på 2011, genomgång av sentimentala minnen och allmänt mainstreamande... Så jag har väl en ursäkt då!

2011... har varit ett av de bästa åren i mitt liv, egentligen. Jag har klarat året utan större missöden, lärt mig massa om mig själv och utvcklats något alldeles oerhört som person. Jag har faktiskt byggt upp min självkänsla på riktigt, jag känner inte längre på samma sätt att jag måste göra något som jag egentligen inte har lust med, eller att jag måste nöja mig med något/någon i brist på bättre. Jag har fått otroligt många nya underbara vänner och gjort saker som får mig att må bra.

2011 har också varit mitt egentligen första "riktiga" UNF-år! Jag ser tillbaka på min förening och vår tre månader långa höst, och är så fruktansvärt stolt:

* Vi har ökat medlemsantalet
* Vi har regelbunden verksamhet för oss själva och andra
* Vi har börjat åka på event och träffa andra UNFare
* Vi har varit representerade på kongressen, DSS och dessutom fått publicitet i lokala media
* Vi har börjat bli ett gäng
* Vi har anordnat vårt första event, ett LAN, som gick över våra förväntningar

Detta är en helt annan förening än vad vi var för ett år sedan! Att få vara med och bygga upp detta kör slut på mig, men jag är så fruktansvärt stolt, glad och lycklig att jag kan ta det. Framför allt är jag så otroligt lycklig över de nya vänner jag mött i UNF under hösten, vänner som jag känner att jag kan prata och flumma om allt med, vänner som jag dansat slut på kroppen med, vänner att kramas och busa med, vänner att sakna så det gör ont, vänner från Skåne till Norrbotten. Dessa vänner som är mina bröder och systrar, jag är så tacksam för er! ♥

Jag har också varit på två fantastiska konserter och sett tre av mina favoritband; Crashdïet, The Ark och Säkert!. Jag har haft mitt första "jobb" som bokbloggare och alltiallo på biblioteket, jag har upptäckt ny musik, rest över halva Sverige, gått kurser i lägermetodik, jämställdhet & demokrati, drogpolitik och föreningsverksamhet... Och som ni säkert märker, jag har blivit mer positiv! Jag har självfötroende och känner mig säker på att vad jag än ställs inför så kan jag klara mig.

Så, iklädd en säkerhetsnålmönstrad klänning och nitbeströdd väska, med kajalkonst på tinningarna och hatten på huvudet dansar jag in det nya året till punkrock, Säkert! och annat som får hela världen att dansa - och självklart blir det inget med mer än 2,25 %volym! HIGH ON LIFE ♥

Gott Nytt År!!

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Ja, jag är FRUKTANSVÄRT dålig på att uppdatera, men jag skäms inte för det! Det kanske visar att jag har ett liv ändå?... c;

Halloween-helgen uppe i Alvesta var så jävla grym! Superglad att få träffa alla igen, och minsann knöt man inte lite nya sköna bekantskaper också! :D Fredagskvällen var det maskerad, så jag fick använda min trasdockeklänning som jag gjorde i veckan. Med lite "stygn" på armar, hals och ansikte blev det redigt nice... Annars måste jag säga att Nils var riktigt awesome som Edward, med glitter över halva sig ^^ Jag och Johan höll vår pakt; han fick tigerkaka av mig och jag fick pasta av honom, och gott var det, han borde stå i köket oftare... Efter den här kursen är jag än mer förbannad på alkoholindustrin, taggad och supertrött - vi spelade maffia hela natten så det blev inte mycket sömn...

Man missar VERKLIGEN något om man inte är med i UNF... Finns inga roligare människor, inte heller några mer avspända, coola, drivna eller underbara ♥

---

Mamma skulle ha fyllt 46 år i lördags, så igår var jag i Växjö domkyrka och tände ljus medan jag väntade på bussen hem. Helt underbart, de övade inför en allahelgonakonsert i bakgrunden, det brann många ljus och även om kyrkan var svagt upplyst, så var den inte dyster. Jag trivs så bra i Växjö och i domkyrkan så det finns inte! Jag känner mig mycket närmare Mamma där än vad jag någonsin gör hemma, tro det eller inte. Jag känner där, precis som jag känner när det skymmer över stan och man går i mörkret och inte är på väg någonstans, bara går, med den perfekta låten eller bara tystnaden i öronen. Att känna är en helt obeskrivlig känsla... även när det gör ont, eller när det är så vackert eller underbart att det gör ont.

Grattis i efterskott, Mamma! Jag hade nog köpt en flaska alkoholfritt vin eller en halsduk åt dig. I en glad färg. Eller fotografier. Eller kanske bara en pocketbok. Vad man nu ger sin Mamma när hon fyller år.. Jag älskar dig! ♥

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Tycker att jag har lyckats matcha både den aktuella högtiden och den jag längtar mest efter riktigt bra genom att lägga till dessa två filmer på min önskelista:

Lite Tim Burton är väl aldrig fel?? ;) Hittills ser min lista ut såhär:

* Corpse Bride och The Nightmare Before Christmas

* Pink Grapefruit Body Butter från The Body Shop

* Presentkort i bokhandeln och smyckeaffären

* Ett antal böcker, bl a Snart är jag borta av Hanna Jedvik

* Filmen Jag saknar dig

* Massa julmys med familjen ♥

Nåejhepp, nu ska jag och syster min kratta löv hos Farmor och Farfar och ha det riktigt höstmyyyyyyys!!

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Njuter av mitt "Lava"-te och lite Neon Trees, Animal är soundtracket. Har suttit i skolan och jobbat med UNF's bilder nästan hela skoldagen, har bara haft spanska än så länge. Tisdagar är perfekta för att få jobb gjort! Funderar på att ta mig en kopp te till och bara slappna av innan idrotten börjar...

Ja, UNF tar upp mycket av min tid - jag sliter häcken av mig. Men jag gör det gärna, för UNF är mer än en aktivitet för mig. UNF är en stor del av min identitet, och det är så otroligt kul! Speciellt att träffas och festa med UNFare från hela landet! Och tack vare UNF har jag fått vänner och erfarenheter jag aldrig skulle ha haft annars. Tänk på det!

Nej nu får det bli lite "Lava" tror jag... yummie!

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Vad ska man säga... Jag hade för en gångs skull rätt när jag sa att jag skulle börja gråta. Det tog inte lång tid efter att filmen Jag saknar dig börjat innan det rann saltvatten längs kinderna. När filmen var slut satt jag kvar i flera minuter och storgrät. Själva storyn i filmen är ju sorglig i sig, men det var så mycket som påminde mig också. Om Mamma. Väntrummet, Efteråt, känslorna, bråk och skuld. Idag lyssnar jag sönder "Turn the tide" med AiluCrash och längtar efter att filmen ska komma ut på DVD... Underbar ♥
Så oerhört tacksam för mina fina vänner som vet när de ska trösta, och när jag behöver piggas upp med pommes frites och skrattanfall på McDonald's... Ni är bäst!

Nytt valspråk: "Tycker du Rebecca är gnällig när hon är sjuk, vet du inte hur hon är när hon har träningsvärk"! Halva dagen har nog gått åt till att mer eller mindre beklaga mig för omgivningen om min ytterst smärtsamma situation. Inte min mest smickrande egenskap... Men, men. Tips - värm upp innan ni gör utfallssteg på skolidrotten, för Guds skull! Dagen efter är inte kul...

Mitt rum luktar otroligt gott just nu!!! Köpte ett jättegott te i min mosters tebod idag, ett rött med smak av äpple, kanel och lite chili, "Lava". Min favoritsort tillsammans med "Mareld"... Jag älskar te, jag är bara dålig på att sätta igång och brygga det. Jag kan med nöd och näppe brygga kaffe, men det är bara om någon annan vill ha. Själv håller jag mig till "Lava" och "Mareld"... låter mycket finare än "cappuccino" och "caffe latte"! ;)

Läser en bok som är jättebra; "Speak" av Laurie Halse Anderson. Tog ett tag att fatta handlingen, men nu är den spännande och igenkänningsfaktorn är hög! (Dock känner mitt gamla jag igen sig mest...)

Mamma. Så mycket jag får höra om vad du tyckte och tänkte. Så lite jag vet. Hade du "bara" flyttat ifrån oss hade jag kunnat fråga dig ändå. Men det kan jag inte nu. Jag kan bara lyssna, lita och undra över det alla andra säger om dig och dina åsikter. Om du hade överlevt, hade du ändrat åsikt om saker och ting? Inte sagt att jag inte gillar de åsikter andra säger att du hade, jag är bara nyfiken. Om du hade överlevt. Hur hade vi varit gentemot varandra, du och jag? Hade jag lärt mig någonting? Vad hade vi pratat om?
På sätt och vis har jag redan en hel massa "mammor" - mormor, farmor, mina mostrar, min faster, Lena; de har alla tagit sig an mig med all kärlek som går att ge. De har lärt mig så mycket. Ändå är din plats ekande tom och kan bara intas av dig. Mamma. Mamma. Mamma Ylva. Ylva. Ylva. Det är du, Ylva, som är min Mamma. Min enda, älskade och oersättliga Mamma. Jag kan inte säga ordet nog, för jag har inte fått kalla dig det på över åtta år. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma...

Ja, Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Fortfarande Ylvas dotter

Var ska man börja... jag har säkert redan glömt bort hälften jag hade tänkt skriva om. Så går det! Kan dock tala om att jag har träningsvärk (!) efter igår. Skolan hade friluftsdag... detta innebar bl a orientering, att smälla upp ett vindskydd och göra upp eld, samt för mig en timmes gymträning. Frivilligt, bör tilläggas. Plus att jag cyklade över halva stan lite kors och tvärs... Gött!

Jo! Jag har fått träffa lilla kusinen också! Så otroligt go är hon, liten och sömnig och alldeles varm. Jag höll henne i famnen en stund och sedan ville jag inte släppa henne! Silje är så underbar! Älskar dig, snorpan♥

Jo, var ju på DSS (DisktriktsStyrelseSamling) med UNF (Ungdomens NykterhetsFörbund) i helgen! Vi samlades på Wendelsbergs folkhögskola i Mölnlycke, ca 150 pers, för att flumma, diskutera, dela tips, gå kurspass och knyta kontakter.
Det finns tre myter som vi fullständigt krossade:

Min syster fick en bok i namnsdagspresent förra veckan (samma dag som Silje föddes♥), 500 Muffins. Ur hälso- och viktsynpunkt kanske inte den ultimata presenten, men ack så uppskattad!! Vi planerar redan storslagna julmuffins i år... Finns alla möjliga, löjliga och omöjliga muffins-kombos! Eller vad sägs om matiga varianten med auberigine och vitlökssmör, klassiska rosa cupcakes och "ägg-muffins" - fyllda med vaniljsås och med glasyr och persikohalva på toppen! Plus några smaskiga små darlings fyllda med chokladglass... Jojo. Jag och syster min är dömda att bli tjocka och lyckliga ♥

Boken that makes me and my sister go... BANANAS!!!

 

En sak är säker; Skolstarten är lika med Köks-skämt! Har säkert nämnt något om denna "roliga" lilla aktivitet tidigare, annars kan jag tala om att den går ut på att killkompisar trackar feministen med skämt/order om att hon ska infinna sig på sin "rätta" plats i köket. Älskar vi inte killkompisar?<3

Har en bricka med nycklar på min nyckelknippa som går till ett kök, och den borde jag ha tagit bort. Så fort Abbe fick höra om brickan med köksnycklar var det KÖRT med stort K... Hahha! Niki har dessutom lärt sig bokstavera KÖK - på teckenspråk!! Så nu behöver han inte ens öppna munnen för att retas med mig ^^

Har funderat mycket kring om man skulle göra en tatuering. Ångesten är ju dock att hitta en så gott som perfekt motiv/textrad. En låttextrad, eller varför inte ett bokcitat/annat citat, som betyder så mycket att den förtjänar en plats på min kropp.

Mina kriterier för att en textrad skulle kunna komma på fråga är:

1) Berörande för mig personligen

2) Mycket symbolik/vackert budskap

3) Riktigt grym låt/bok/citat

4) Originell

5) Fyndig

Har några små godingar här nedan som skulle kunna kvala in... Såg iofs en kille som hade en av dem på armen under en konsert, men, men, den var riktigt snygg! Enkel, stilren och fin!

---

Calleth You, Cometh I

- Calleth You, Cometh I; The Ark

---

'I love you' is not enough, I'm lost for words

- Redundant; Green Day

---

Why should it be so bad to be bad when it's so hard to be anything at all?

- Tell Me This Night Is Over; The Ark

---

Forget all the disappointments you have faced

- One For The Razorbacks; Green Day

---

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

 

 

 

Jepp, jag har lyckats bli förkyld för tredje gången i rad, fråga mig inte hur... Tar Panodil mot huvudvärk och spänningen i bihålorna, nässpray för att kunna sova, Esberitox som hämmande och näsdukarna försvinner fort.. Men, men, jag är på bättringsvägen i alla fall! Häpp!

Hade huset helt för mig själv igår, hela kvällen och natten. Definitivt något jag gärna gör igen (trots viss paranoia...^^), synd att det var under dessa omständigheter. Men jag hyrde iaf Jackass 3.5, hällde upp en skål med chips, drog på mig mina schmexiga morgontofflor och gosade ner mig i soffan och mös för glatta livet! Så härligt att kunna bre ut sig ochföra mer oväsen än vanligt senare än vanligt, hehhe!


Skulle egentligen följt med Emelina på UNF-värvning & spelning på Oden i Karlskrona, men så kom snuvan emellan.. hoppas allt gick bra igår!! :)

Och nu har jag äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN blivit kusin för tionde gången; i torsdags föddes en liten Silje ♥ Längtar till nästa helg, då det verkar som att vi får träffa henne (och mamma och pappa, såklart)!
Kan bara gissa hur sprallig Mamma Ylva hade varit nu, hon hade varit överlycklig över att få skämma bort både min faster och Silje, hehe! :)

Mitt hår är dessutom äntligen svartbrunt igen (den mörkbruna tonen under svart...), och det gillas skarpt!!

Dessutom upptäckt Säkert!s musik, samt The Concretes och den alldeles underbara låten This sad bouquet med The Ark!

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Man blir seriöst galnare än vanligt av att vara i slutet av sin förkylning... jag ligger redan och funderar på julen! Nej, skämt åsido, för mig är det rätt återkommande. Händer varje år, ett släktdrag från min kära moster. Vi är jul-galna båda två, jag måste ta mig tid att julmysa med henne i år, och med kusinerna.
Nåja, jag har iaf inte börjat spela min julskiva än, så jag har väl ett uns normalitet kvar i kroppen (hemska tanke).

(Titeln är från Green Day's underskattade låt "Deadbeat Holiday")

Jag vet inte riktigt vad jag gillar så mycket med julen, det är nog alltihop; vara hos mina farföräldrar, julbaka hos mormor, klä granen, sjunga julsånger (som om jag inte sjunger tillräckligt), käket (till en viss gräns, men köttbullarna kan jag leva på), lussekatter, Kalle Anka, julklappar... Det är ju lite tidigt att önska sig saker, men jag vet att jag skulle vilja ha presentkort på böcker och i en smyckeaffär, The Ark-plattor och body butter från The Body Shop.

Är inne på min andra sommarförkylning på en månad. Nog gnällt om det nu. Jag bör ha lärt min läxa... Man ska inte luras att bada med kläderna på, och sedan springa runt blöt i en kvart utan att byta om, och man ska börja med symptom-medicineringen så fort någon annan blir förkyld. JA, jag är lite av en hypokondriker...

På grund av förkylningen (slut-gnällt, slut-gnällt, SLUT-gnällt!!) fick jag åka hem från Polen-lägret en dag tidigare. Ni vet sedan innan  att jag inte är mycket av en gråtande person, men att skiljas från de människorna fick mig att storböla. Jag älskar verkligen dem! Barnen är mina älsklingar, kompisarna i ledarkåren är mina knasbollar, och aldrig jag lämna dem åter, AMEN! ♥
Har dessutom lärt mig en hel del nyttiga saker, som jag troligen inte hade lärt mig annars. Lista, maestro!:


Det är dessutom på dagen exakt en vecka tills skolan börjar, med blandade känslor. Ett urval:

Jupp, känner mig degig som aldrig förr efter säkert två veckor utan boxning/löpning och ca en veckas hostande. Låter som en tjuvrökande kråka, ungefär. Det räcker med att jag skrattar, drar in lite mycket luft åt gången eller för den delen bara råkar andas i fel vinkel så börjar det rycka i halsen och hostattacken är ett faktum. Försöker botas med morgon-och-kvällsdos med en av världens absolut äckligaste (och effektivaste) hostmediciner. Det blir bättre, men fort går det inte...

Dagen tillbringades hos älskade farmor och farfar ute vid havet. Satt dock mest inne tyvärr, tål inte riktigt att sitta ute för länge än, dessutom var det väldigt varmt att sitta i solen med svart t-shirt på sig. Har mest läst, faktiskt. Senaste House of Night, tidningar, körkortshäftet och gamla anteckningar och mått på mitt rum. Ska börja fixa om det i höst/vinter, och jag planerar noga hur jag vill ha det (till skillnad från när jag var tio och fortfarande trodde att jag alltid skulle gilla rosa...), jag vill själv hjälpa till att måla och fixa så mycket som möjligt. Idag har jag och farfar bollat lite idéer, bl a om hur man kan lösa problemet att få mer yta i mitt lilla rum.

Någon dag i veckan drar kanske jag och syrran till K-na med våra kära små farföräldrar och lämnar familjen att vakta huset. Syrran vill kolla på skor och jag vill väl spana efter en lång svart kjol. En riktigt lång, mysig kjol. Tänker satsa mycket på helsvart klädsel med färgstarka detaljer i höst, har jag tänkt. Blir mysig att tillbringa lite tid med farmor och farfar också ju :) Älskar er! <33

Saknar Linnéa och de andra som fasen!!!! <33333333 Och dig, Mamma...

En sak som jag inte är van vid hände för några dagar sedan... Var ensam hemma, låg nedbäddad med kraftig hosta och kände mig liten och ensam... Jag började gråta och ropa på Mamma, trots att jag visste att hon inte skulle komma in genom dörren, sätta sig hos mig och trösta. Jag tror det är för att Växjö-trippen närmar sig. Jag brukar bli mer mottaglig då. Det är därför jag älskar Växjö, trots att det var där Mamma dog. Resten av min familj klarar knappt att vara där. Syrran säger att hon inte kan andas i Växjö. Det är där jag tycker att jag klarar att andas. Längtar dit nu, Mamma<33
Det finns verkligen inget värre än när man inser. När man för ett kort ögonblick verkligen kan ta in vetskapen att Mamma är borta, verkligen borta. Den smärtan önskar jag ingen. Då blir jag åtta och ett halvt år igen, då gråter jag och väser fram skrik ur strupen för att lätta smärtan, då kvider jag ett mantra av ord som "snälla", "varför", "mamma", kom"...

Och den som läser detta ska ha klart för sig att detta är ingen skitsak. Jag förundras över hur jag kan leva med detta. För det klarar jag. Hur otroligt det än är så lever jag ett så gott som "normalt" liv. Jag är fullt kapabel att prestera i skolan, vara med kompisar, gå på fest och jobba. Sorgen blir en drivkraft att resa sig ur det mesta. Även om den är fruktansvärd, påverkar den inte mig som arbetare eller elev. Utom i extrema fall, som då vi läste om genetik på biologin i nian, eller en novell om detta på svenskan, eller när någon säger något provocerande om mig eller min familj.

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Har precis sett Jackass 3 med min syster, och nu springer hon omkring med en tvättkorg på huvudet. Visste att det inte var någon bra idé, haha!! ;)

De goda nyheterna är att jag är på bättringsvägen, jag är piggare och gladare och kan äta igen utan att må illa. Har dock en fruktansvärd rethosta, tar på krafterna rejält.

Syrran vill se Magnus Betnér, men för en gångs skull är jag inte så sugen. Såg hela "Inget är heligt" igår... jaja, vi får väl se hur det bliiiir...

Älskar verkligen min goa, glada och bindgalna lillasyster! Trots att hon går mig på nerverna, älskar tvättkorgar och tjuvlånar saker av mig hela tiden... Men hon är också min bästa vän som vet nästan allt om mig, som alltid vill vara med mig och kan diskutera allt från orättvisor till glassorter. Jag älskar att brottas, ha kuddkrig, frossa i Ben & Jerry, flumma och gå långrundor med denna underbara knäppgök ♥

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter