Börjar bli sent, ska snart sova, men det är jobbigt. Man är uppsvälld av lite för mycket tröstätande, inen musik verkar lugna och jag misstänker att jag kan börja gråta inatt. Jag vill...äh egentligen vet jag inte vad jag vill, men... kyrkan, kanske? Jag vet att det inte är det första folk brukar tänka på när de är deppiga, jag vet att det är stängt och att ljusen inte brinner, men jag blir lugn där. Även om jag har svårt att tro för det mesta, är det där jag blir lugnad och där jag känner att ett uns tro kan finnas. Ett uns större än de flesta andras. Jag konfirmerade mig inte för presenterna, utan för att jag behövde det. Den lilla, lilla tron på en varelse som hörde mig och vakade, som ville mig väl och såg mig som sin skapelse hjälpte mig mer än man kan ana. Även om jag ofta tvivlar och allt som oftast är lagd åt vetenskapens håll, hjälper min svaga tro mig när det behövs. Och...fan, jag vet inte längre vad jag får och inte får säga för min älskvärda men smått paranoida familj. Herregud. Jag vet väl för fan lika väl som de att internet är både bra och dåligt! Var var jag... äh skit samma. De lär bli sura vad jag än skriver, som alltid.
Ja, jag kommer nog gråta inatt... det känns så... bara inte det blir alltför illa... Mamma...

Vad jag är gör blir det ju fel!! Om de fått bestämma hade mina dagar väl gått ut på att mjölka kor och mata höns som FÖRR...

Jaha. Vad gör jag nu då? Vad ska jag göra för att inte såra? Vad ska man göra annat än det första som faller en in, när man inte vet vad man ska göra? Varför är alla andra så perfekta, och jag sitter med ett samvete som dödar mig? Varför är alla andra så lyckade? Varför tror jag det? Varför varför varför? Vart tog den sorglösa sommaren vägen? Vad gör jag här? Ska jag rymma till Köpenhamn nu?
HUR LÅNGT TÖRS DU GÅ OCH TROTSA RÄDSLAN FÖR KONFLIKTEN OCH MISSLYCKANDET I ATT ÅTERVÄNDA?

Fan, törs jag verkligen publicera det här psykskadade babblet?!
Jag vet nog svaret...

Jag hatar det här!! Varför jag?! Ska det behöva vara såhär resten av livet eller blir jag slutligen något mer än en ångerfull ensamvarg omgiven av vänner och en älskvärd men smått paranoid familj??

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<33<3<33<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter