Man ska inte behöva tänka på att man kanske spiller sitt liv, när man tillbringar Valborg med att leka kurragömma med sina kusiner istället för att "festa". Hela det här med att tonåren är enbart fest (och i synnerhet då fest med alkohol), det hypas för mycket. Tänk efter, be föräldrarna berätta om sina tonår, och de berättar sannolikt om allt kul de hade på fester (även om de förmodligen censurerar vissa bitar). Jag säger inte att det är FEL, jag säger inte att jag inte gillar att gå ut, jag tycker bara att det är för mycket press på att man SKA.

Tänker tillbaka på tiden innan den magiska åldern 13. Så fort någon nämnde ordet "tonåring", tänkte man automatiskt på fest (alltså fest med alkohol). Givetvis kan jag bara tala för mig själv i det här inlägget! Men jag har verkligen funderat en del ikväll, mellan alla de gånger jag håvat in min minsta kusin i famnen och kallat honom busunge. Jag har funderat på vad som gjorde mig till den hemmamysare/filmkvällsmänniska jag är. På hur jag egentligen blev nykterist, varför nu skulle behöva ha med min "fest"-frekvens att göra...

På många sätt känner jag mig som en gammal kvinna, samtidigt som jag är ett litet barn. Misstänker att Mammas död fick mig att mogna för snabbt, och på samma gång klamrade mig fast vid mitt förflutna; barndomen. När jag var tio hade jag ett fruktansvärt sug efter att bli vuxen, klara mig själv, supa och shoppa. Samtidigt var jag den personen som aldrig sett en film som jag enligt etiketten var förbjuden att se. Jag var mogen, men ändå "barnslig". Är kanske sådan fortfarande, nu när jag tänker på det. Men, ni kan historien. Jag blev nykterist innan den där första fyllan hann komma, och jag är fortfarande ingen återkommande gäst på fester runtom i kommunen. En annan faktor jag inte sticker under stol med är att jag har mycket välmenande, till snudd på överbeskyddande, föräldrar. Under våra små diskussioner kallar jag mig ofta "Askungen", hon som måste gå hem först. De vill ju bara väl, det vet jag ju även när jag irriterat ursäktar mig och börjar snöra conversen.

De få gånger jag är ute, har jag dock fruktansvärt kul (för det mesta), och visst kommer det nog bli oftare när jag blir ännu äldre. De människor jag stolt kallar mina vänner är helt tillfreds med filmkvällar, och det är jag med. Det borde bli oftare bara... <3

Det jag vill komma till är att man inte ska behöva tro att man slösar bort sitt liv och sin ungdom bara för att man inte festar varje helg. Man ska inte tro att någon/man själv är en tråkigare person för att man inte dricker alkohol. Det borde inte hypas så. Valborg tillbringas lika gärna med spralliga busungar, som är så roliga och underbara att man blir helt varm och aldrig vill att det ska hända dem något. Vare sig på fyllan eller av en slump. Någonsin.

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter