Väntar på att mentorstiden ska börja... Ska försöka få tag i Linnea snart, hoppas hon lyckats fixa skjuts till i eftermiddag. Kompisar från Polen är i Sverige och jag är grymt sugen på en pingis-revansch mot Mirek, hahah!

Jag tänker på det där ibland. Hur jag kunde få så många härliga vänner genom att åka på det där sommarlägret när jag var tio. Jag trivdes så bra att jag fortsatte komma. Sedan blev jag ledare. Sakta men säkert drogs jag in och blev som fjortonåring engagerad i UNF, Ungdomens NykterhetsFörbund. Och nu står jag här och ska fylla sjutton, längtar efter sommarens läger och alla vänner och efter barnen (både de polska och de svenska). Jag fick tillgång till en helt ny möjlighet jag aldrig kunnat drömma om, om inte UNF och det här samarbetet mellan IOGT Polska och svenska IOGT hade funnits. Att jag dessutom valt att leva som nykterist är ytterligare ett exempel på hur positivt allt det här har påverkat mig och mina värderingar. Jag fick en underbar chans, fast jag inte visste det då, när jag stod på en främmande gräsmatta med en barnslig resväska och tyckte att alla var mycket större än jag... En chans jag aldrig i mitt liv skulle välja bort. Alla polska och svenska vänner i alla åldrar som jag fått här... det är en kärlek. Även när det blir stressigt att hinna med UNF i vardagen, även när jag får välja bort något annat och jobba på ett läger, så är det underbart, och jag älskar det.

Tack.

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter