Fick just en söt liten kommentar av en anonym sötnöt angående mitt inlägg om feminism. Jag citerar: "amen för fan ge dig nu va". Wiiie, jag hade också valt att vara anonym om jag skulle gett en sån kommentar till mig själv... ;)

För att irritera denna söta person lite till ska jag klargöra ett par saker:

1) Det är genetiskt omöjligt för min släkt att ge upp. Deal with it, biatch ;)

2) Jag har ingen anledning att ge upp - så varför skulle jag?

3) Ingen bör ge upp de här frågorna förrän världen (OCH Sverige) ser jämlik ut.

4) Exakt vad är det jag ska ge upp? Kampen för att jag ska kunna gå genom stan på natten utan att behöva tänka på risken att bli våldtagen? Rätten till min kropp och stödet till de kvinnor världen över som har det mycket sämre än jag? 

5) Varför ska jag ge upp kampen för det jämlika och idealfria samhälle som borde vara en självklarhet, men inte är det, eftersom  tolvåriga tjejer som jag är lägerledare för fortfarande nojar över vilken mjölk de dricker för att de är rädda att gå upp i vikt?

6) Jag hoppas inte att du är någon jag känner...

Sverige är fan inte världens mest jämställda land. Fuck that shit. Och anonyma kommentarer är bara SÅ sött, det visar verkligen att det finns ett behov av feminismen (en gren av humanismen - och alla älskar humanism, right?).

Peace!

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<33<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter