Det började med baksidan av en bok. Jag är ca 12 år, jag mår dåligt fast jag inte vågar erkänna det och jag är ung, förbannad, känner mig nertrampad och jag håller "Lilla feministboken" av Sassa Buregren i min hand. Den ska komma att förändra mig, fast det vet jag inte heller.
Hursomhelst, jag lånade "Lilla feministboken", utan att ha en aning om vad en feminist var. Aldrig hade jag fått minsta hint, aldrig frågat, aldrig blivit informerad. Men jag läste. Och jag tyckte liksom Sassas karaktär Ebba att det var både mycket märkligt och oerhört orättvist att världens åtta mäktigaste länder enbart styrdes av vita medelålders män (detta var tiden innan Barrack Obama, tänk vad gammal jag känner mig...). Boken fick mig att tänka på VARFÖR, den gjorde mig positivt argare.
Utöver att ta upp dagens fördomar, orättvisor och utmaningar, behandlade Sassa Buregren även det förflutna, kvinnokampen för rösträtt, rättigheter och allt det jag såg som så självklart. Det var väl klart att jag skulle få gå och rösta när jag fyllde 18, som Mamma kunde, och Mormor också. Inget snack om att jag inte skulle kunna bli hajforskare eller polis om jag ville det själv. Men "Lilla feministboken" fick mig att förstå hur oerhört kort tid detta varit verklighet. Hur det sett ut i historien, och hur det fortfarande ser ut på många håll i världen.
Jag fylldes av kunskap och vilja, fick reda på vilka Mary Wollstonecraft, Simone de Beauvoir och John Stuart Mill var, om härskartekniker som används människor emellan dagligen, om objekt och subjekt (det som det dröjde hela vägen upp i högstadiet innan våra lärare berättade vad det var, och då enbart i ordklass-sammanhang). Feminismen har ökat min medvetenhet, både om samhället, min omgivning och mig själv. Den har gjort mig starkare, låtit mig upptäcka ny musik och gett mig många orginella anekdoter och tankeställningar.
Min bror, syster och jag slötittar på min facebook-profil. Under fliken "Information" finns underrubriken "Politisk åsikt", där jag svarar att jag är "humanist/feminist/nykterist".
- Rebecca, du borde nog ändra det där om du vill träffa någon, skämtar min bror.
Jag är än idag 99% säker på att han skämtade, men ändå.
Tänk efter:
* Är det verkligen så att en person som är öppen med att han/hon vill ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter mellan könen är mindre attraktiv?
* Varför då? Är man ett hot?
* Ska man behöva undertrycka dessa åsikter för att vara mer attraktiv?
* Varför nu det skulle vara huvudmålet med mitt liv... en gubbe på 50+ med ölkagge och hårfästet i nacken kan ha en vigselring, varför skulle då inte en feminist kunna vara attraktiv?
Många kallar sig med glädje humanister, men feminister, nejnej!
* Humanist kan kallas en utvecklad feminist, eftersom humanism innebär att vara för respekt och lika rättigheter för alla människor oavsett religion, ursprung, åsikter OCH kön. Var finns då logiken i att vara för humanism, men mot feminism?
* Varför är folk så rädda för att kalla sig feminister, men gärna humanister?
Vilka fördomar finns det då om feminister i allmänhet?
- Vi är fula, håriga och gnälliga
- Vi klagar på helt fel saker, eller bara för mycket
- Vi hatar män
- Vi är alla lesbiska
- Vi är kommunister/anarkister
- Vi är frigida och osexiga
Är det någon som anser att jag är någon av dessa saker, är ni välkomna att säga det i mitt ansikte...
Precis som människor är olika, precis så är alla feminister olika. De allra flest feminister är helt vanliga kvinnor/män (bara lite smartare, haha!), det är ytterst få som hatar män på det sätt som våra motståndare menar, och för att citera Magnus Betnér: "Att vara feminist innebär inte att man är höger eller vänster - det innebär att man är normal".
Många menar att feminismen är extrem, att den handlar om att kvinnor ska ta över, att den är lika med manshat och omvänd sexism. Sanningen är att detta är oroliga personers röster, som inte satt sig in i vad feminismen verkligen förespråkar; lika rättigheter, skyligheter och möjligheter för kvinnor OCH män.
Några fler boktips:
"Lilla feministboken" Sassa Buregren - en bra början!
"Det dom inte sa" Lisa Lindén - en strålande fortsättning!
"Akta er killar här kommer Gud och hon är jävligt förbannad" Linda Skugge - bästa bok jag någonsin köpt, och med tanke på min bok-konsumtion säger det inte så lite!
"Under det rosa täcket" Nina Björk - bra, men krångligt språk, tålamod kräves men det är det värt!
"Flickan och skulden" Katarina Wennstam - mardrömsläsning om en skrämmande verklighet. Att det fått/får gå till så här i Sverige är ofattbart. Vill/behöver du en kalldusch som talar om för dig hur svenska samhället och rättssystemet ser på våldtäktsoffer, ska du läsa den. Förresten, alla ska läsa den! Du blir garanterat förbannad...
Det är INTE lätt att vara feminist, det ska gudarna veta. Kritik, motargument, skämt, fördomar och skitmoral haglar över en. Men på ett sätt är det skönt att en så gammal kamp fortfarande upprör och skapar diskussion. Det ska vara så. Den dag ingen längre diskuterar feminismen är vi antingen 1) äntligen jämställda 2) körda.
Känns som om jag skulle kunna säga en hel del mer, men det får räcka för ikväll. Det var en kort historia om hur baksidan (och innehållet) av en bok förändrade min syn på världen. Enbart positivt.
Puss & kram & fred på jorden!
Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...
//Ylvas dotter
