Äntligen sommarlov!!! Ser dock inte så somrigt ut i lilla skithålan (...), det regnar på studenterna och är allmänt grått. Lite som i november, fast löven sitter som gröna filtar över träden.
Det kändes trots allt både skönt och sorgligt att ta farväl av 9F... det har vart skratt, skrik, hat, någon slags kärlek och massa knas i en salig blandning.....
Riktigt tår-marinerat blev det när jag skulle vänta ut min kompis i 9I. Halva klassen storgrät! Men så har det ju haft en (i alla fall till synes?) fantastisk sammanhållning, vilket man nog inte kan beskylla 9F för alla gånger. Längtar efter min kusins födelsedagsfest nästa vecka, då får man träffa (f d) 9I igen. Jag måste säga att jag har haft fler riktiga vänner där än i min egen klass.
Rest In Peace, 9F <3

Efter de här veckorna med avslutningsmiddag (smärtsam, pinsam tystnad, plojdans, och alldeles underbar), alldeles för lite träning och separationsångest, räknar jag dagarna tills lovet verkligen börjar. Det blir nämligen att vara ute till ettiden inatt, upp vid åtta och orientera, samma sak på söndag, och SEDAN lovets första underbara sovmorgon! Gissa om den kommer sitta fint!

Betygen blev väl bra, äh, okej, sju-åtta MVG är väl bättre än bra, men hur jag kunde få det betyget i teknik och fysik är för mig en gåta jag aldrig kommer att lösa. Enda lilla störningsmomentet var ett G i slöjd, men, men, det är inget att hänga upp sig på. Jag är jättenöjd ändå!!!

Gänget, ni vet vilka ni är, TACK!!! Det här är inget avsked, utan ett löfte att jag ska hålla kontakten, och att vi inte kommer att skiljas åt i första taget, och att jag ÄLSKAR ER, UNDERBARA MÄNNISKOR!!!!!!<3<3<3

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter