Jag uppmärksammar det fina sidorna av mitt så kallade liv alldeles för sällan, tycker jag. Så här kommer några av dem:

- Min underbara familj, som fortfarande finns kvar för mig vad det än är, det finns inte ord för hur mycket jag älskar er. Om någon av er skulle försvinna vet jag inte vad jag skulle göra. Tack<3

- Min lilla, men oersättliga skara vänner, som har vuxit det senaste året. Vare sig jag gråter hos er eller bakar chokladmuffins, har petduell, filmkväll eller en helt vanlig rast efter matten, så känner jag hur mycket ni betyder för mig. Sen finns det ni som jag inte träffar lika ofta, men som har en lika stor plats i mitt hjärta för det.
Speciellt tack till den person som följt mig under nästan hela mitt liv, M.R, du är underbar! Tack till alla<3

- Orienteringslaget, tack<3

- Green Day, för att ni hjälpt mig så otroligt, fått mig att våga säga "fuck off" och stå för vem jag är. Tack<3

- Jag är vid liv. Jag har alla de här människorna, jag klarar skolan, jag är evigt tacksam för det.

Mamma...<3<3<33<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)....

//Ylvas dotter

En helt vanlig dag....

Försov mig med en kvart
Upp och äta frukost
Mår lite illa... (inte så vanligt)
Kastar mig på cykeln en kvart innan vi börjar
Tränar på kvällen

Gött!

kram,
// Ylvas dotter

Kommer aldrig våga. Kommer aldrig klara.

Precis som jag aldrig kommer att stå ut med den här jävla smärtan.
Precis som jag aldrig kommer att kunna ge mig.

Kommer aldrig våga sjunga. Kommer aldrig klara att lämna de som också blev kvar.

Min familj, jag älskar er över allt annat. Kunde skriva oändligt många hjärtan men orkar inte<3

//Ylvas dotter

I Johanna Thydell's debutroman (också en av mina favoritböcker) I taket lyser stjärnorna finns ett kapitel som jag tänker rätt mycket på.
Det är mycket kort, bara en enda mening, men den meningen är tillräckligt för att starta en debatt i min skalle som skulle kunna få det största FN-möte du kan tänka dig att framstå som ett vanligt elevråd.

"Om ens mamma är död, är man fortfarande en dotter då?"

Jag vet inte.
Jag vet att jag kallar mig, och kallas av de som inte kommer på mitt namn eller bara ska beskriva vem jag är, Ylvas Dotter.
Jag vet att hälften av mina gener går att spåra till kvinnan som födde mig, döpte mig och älskade mig, kvinnan som jag för evigt är sammanlänkad till av blod- och känsloband.
Jag vet att min pappa alltid säger åt mig att använda mamma som en styrka varje dag, att jag inte bara ska låta henne bli ett minne, ett fotografi.
Men Ylva, MAMMA, är inte här..... fastän hon är närmare mig än någon annan.

Jag blir inte klok på det, även om jag vet svaret.
JAG ÄR FORTFARANDE EN DOTTER, JAG HAR EN MAMMA, HON ÄR BARA INTE HÄR.
Hon är i mitt blod, i mitt hjärta och i mina tankar varje dag.
Är hon då inte här?
Men hon är borta.....
Hon är här, fast ändå inte.
Hon finns i vaniljhjärtan, i kyrkan, i änglarna vi har i julgranen, morgonljus under rullgardinen, varje gång jag spelar volleyboll på gympan, i hårda okokta spagettistrån och kullerbyttor under vattnet.
Bland annat.
Hon finns överallt och ingenstans.
JAG ÄR EN DOTTER, JAG FINNS JU, JAG ÄR FÖDD!!!

På långfredag, den 2:a april, är det sju år sedan.
Ont i huvudet har jag också, måste ha druckit för lite.

vet inte vad jag ska säga. Mamma. <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3....(oändlighet).....

kram,
// din Dotter

Hej igen, som vanligt dålig på att skriva.... det blir bara inte av, lägger väl för mycket tid vid facebook och BDB istället hihi :P

Går numera bara hos BUP varannan vecka, och det funkar bra. Måste bara bli bättre på att fokusera framåt istället för att hela tiden vända mig om, även om det är svårt att låta bli.
Det känns som om jag bara blir tröttare och tröttare.... okej, jag har alltid varit glömsk, men nu börjar det nå alzheimers-nivå... jag glömmer läxor hela tiden.
Måste skärpa mig, sista månaderna nu, sedan är det äntligen sommarlov!!! :D det har jag förtjänat!

Var på filmkväll hos bästa Linnea och Julia i fredags, såg både "Detroit Rock City" och "The Proposal", spillde läsk, jämförde sötast killar i filmerna och skrattade höga på läsk och härlig chilidipp. Underbar kväll, måste göras om!<33

Sedan varit hos lilla mormor som fyllde 67 år! Grattis, du får snart din present som jag (just det) glömde....<3

Petduell med Sebbe och Lasse idag, och jag vann *host* ...imorgon ere KRIG!!!

Kram,

//Ylvas dotter