Mamma. Ju mer jag läser i min nya skatt, ju mer obegriplig och verklig blir du på samma gång. Jag känner mig närmare dig nu. Men jag känner också mer. Jag vaknar, liksom. Och det jag ser då och då gör mig så förtvivlad och förvånad. Hur kan jag göra det här?! Hur i hela helvetet klarar jag att resa mig varje morgon och leva, utan dig??? Jag fattar det inte... Saknaden jag känner kväver mig nästan emellanåt, de tysta skriken mot knytnäven är både välkomna och fruktade. Det känns så bra, samtidigt som smärtan tar kål på mig för en stund.

Jag förstår verkligen inte hur du orkade. Jag vet inte om jag hade klarat det du gjorde. Som du kämpade. Mamma. Det är så ovant att säga det, precis som jag sa. Nästan åtta år utan någon att kalla "Mamma" har satt sina spår. Att prata om någon annans mamma, och använda ordet, går bra. Men jag har inte kallat någon Mamma på snart åtta år.

Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma...... Snart åtta år.

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Har gått ner mig i en "emo-time"-svacka som jag inte vet hur jag ska kunna tackla, ser rätt hopplöst ut. Jag vet inte vad mer jag kan göra nu... eller, jo, det gör jag ju, men... men det kan lika gärna göra allt ännu värre. Och jag vet inte om det är värt risken längre. Man ska inte behöva ångra det man inte gjort, men det är mycket jag borde ha gjort, då, innan det kanske blev försent. Är det något jag fått bitter erfarenhet av, är det att alla människor tänker olika. Tack gode Gud, kanske. Om alla tänkte som jag i min mörkare stunder hade världen inte varit så rolig.

Jag vet, jag ska inte tortera läsarna/"svika min familj" med alldeles för mycket emogrejer, men det var en av anledningarna till att jag startade bloggen; att få utlopp för även det mörka, men också uppmärksamma det ljusa. Och under de här 1,5 åren, tycker jag ändå att jag har lyckats balansera ganska bra mellan nattsvart och fullt dagsljus som Ylvas Dotter. 

Syrran och jag sov över hos Mormor och Morfar igår. Vi låg i bäddsoffesängen och pratade tills jag kände att sömnen kallade, då var det dags att krypa tillbaka ner i tältsängen intill. Skönt med äkta förtroligt systersnack! Vad som än väntar i framtiden, har jag i alla fall inte berövats syskonkärleken. Tack för att du finns, Lollo, du galna lilla knas<3

I've lost control...

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Måste börja med ett låttips: Long Hard Fall med Carlene Carter<3 Helt underbar, jag älskar hennes låtar!!<3

Det är blåsigt och jäkligt kallt ute, trots detta kanske jag och farsan ska ta en löprunda i mörkret, hu! Men jag måste verkligen försöka lyfta på häcken och ge mig ut och springa nu, jag vill ju springa fler orienteringstävlingar och inte behöva vara ute en timme på banan, så jag MÅSTE jobba upp långdistanskondisen. Fast just nu känner man ju inte för det direkt... Ska dessutom försöka ringa min älskade "storasyster", Michaela, nej, MÅSTE ringa henne!<3

Och herregud vad trött jag är på sneakersreklamen på spotify!!

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

MOSH, MOSH!!! :D

You were once my one companion
You were all that mattered
You were once a friend and mother*
Then my world was shattered
Wishing you were somehow here again
Wishing you were somehow near
Sometimes it seemed if I just dreamed

Somehow you would be here

Wishing I could hear your voice again
Knowing that I never would
Dreaming of you won't help me to do
All that you dreamed I could
Passing bells and sculpted angels
Cold and monumental seem, for you the wrong companions
You were warm and gentle

Too many years fighting back tears
Why can't the past just die?
Wishing you were somehow here again
Knowing we must say, "Goodbye"
Try to forgive, teach me to live
Give me the strength to try
No more memories, no more silent tears
No more gazing across the wasted years

Help me say, "Goodbye"
Help me say, "Goodbye"

 

 

©ScreamingRebance

________

 

Kvällens låt. Mamma, hur mycket jag än får höra, kan jag aldrig få nog av dig. Det största mysteriet kommer alltid vara du, hur många bitar jag än får. Jag har gråtit mer än på länge, och det är skönt samtidigt som smärtan är stor. Jag är så tacksam för allt jag fått av dig. All din kärlek, jag har fått en liten, ytterst liten, uppfattning om hur mycket du älskar mig. Jag kan aldrig förstå den fullt ut. Kanske inte förrän en Ylva eller en Joel ser på mig en dag, ditt barnbarn. Tills den dagen kan jag bara göra vad jag kan för att använda din kärlek på rätt sätt. Jag älskar dig. Mamma, jag har märkt att det är svårt att säga ordet "mamma". Som om jag inte minns det. Mamma, jag älskar dig. Älskar. Alltid. Jag saknar dig så det gör ont.

Mamma, Ylva. Smärtan gör mig galen, men den visar i alla fall att jag fortfarande känner. Kärleken gör lika ont, men den visar i alla fall att jag kan älska. Mamma, jag älskar dig.

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

(*min ändring, eg. "father")

Håhåjaja då vart det helg igen :) Den här helgen har fått gå i fotograferandets tecken, och jag är mer än hälsosamt sugen på en egen systemkamera. Kanske terrar min fotolärare med frågor om råd ang modell på onsdag, hihi :)

Lägger upp några av helgens alster. JAG HAR FORTFARANDE COPYRIGHT PÅ DEM

Dagens resultat: Ytterligare 14,32 sekunder stopmotionfilm, ca 1 timme körsång, 3 sidor i min loggbok + foton, x antal utskurna pratbubblor, ca 1 timme gitarrspel och 1 st skapad serie. Har dessutom fått en fotouppgift som jag tar mig an när vädret är roligare och andan faller på. <3

Gårdagens resultat: Ett antal flumbilder och visst beröm för mina krokar i boxningen (y)

Serien kommer tecknas enbart med svart tusch och ha "straight edge"-tema. Ska strukturera upp den och komma fram till en teknik som funkar. Plus komma på lite bra idéer, såklart! Målet är att få en strip i Motdrag, UNF:s medlemstidning. Kul!

Ska sjunga med kören på en konfirmandmässa nästa helg. Nervös som in i h-e redan... :/

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter