Man kan inte säga det nog; den som kom på axelmassagen borde helgonförklaras. Jag lider av akut brist på den varan... ska nog smita in i gallerian och smygprova den där massagestolen inne i hälsokostaffären någon dag. Kommer aldrig ha råd att köpa, så man får snylta lite emellanåt.

Annars har dagen mest gått åt att sova, släpa sig upp (fortfarande trött sen Uterock), hämta cykeln nere på Team Sportia (en riktig svart pärla, älskar den!) och sedan lite träskrace med orienteringen som avslutning.
Underhållning för ungarna blev det, när jag demonstrerade hur djupt ner jag kan sjunka i ett lerhål...
Spanskan resulterade i en sista frivillig läxa och massor av tvinnade fejk-dreadlocks skapade av mina fingrar och tristess.

Mamma<3<33<<33<3<3<3<3<33<3<33<3<3<3<33<3<33<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Ännu några dagar äldre, ett "konsertband" på handleden rikare och som vanligt i behov av axelmassage sitter jag här igen då...

Mors Dag... vi har satt liljekonvaljer på kyrkogården och ätit Frödinges Bröllopstårta och farfars - ja, du läste rätt, min farfar är en hejare att göra, tatatataaam - kanelbullar. Är det inte lite väl stor hysteri kring det här evinnerliga kronprinsessbröllopet, så säg. Men god var tårtan i alla fall.
Grattis Mamma, Farmor och alla andra fina mödrar!<3

Kan inte skriva mer nu, datorn är en central plats, och de andra vill sova... längtar efter min bärbara som jag skaffar till hösten och har på mitt inte lika centrala rum. Ska passa på att ha ett tyst tangentbord också!

Mamma<3<3<3<3<33<3<33<3<3<3<33<3<3<33<3<3<3<3<33<3<3<3<33<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Rastlös, halvt handlingsförlamad och chockad.
Vet inte vad jag ska göra.

Måste ändå tala om hur det var i Växjö... underbart väder, bästa någonsin, och jag o min faster hade en jättebra dag. Vi shoppade (nu är man halvpank igen xP ) och gick till domkyrkan.
Återigen på stolarna längst fram.
Men med min starka världens bästa faster vid min sida.
Några tårar föll, en påminnelse om att jag faktiskt har lämnat mitt tårlösa stadie av stum sorg. Jag fick veta mer om Mamma. Om hur det kom sig att hon och min faster kämpade sig till kyrkan för första gången. Om hur hon var som person. Om fler arvsanlag som jag förut inte begripit varifrån de kom.
Faster (...), jag älskar dig.
Älskarälskarälskar, du är underbar! Måste komma till dig i sommar<3

Jag har slutat nämna namn här, både på min ort och mina vänner. Enstaka kodnamn/initialer kan förekomma, men jag kommer huvudsakligen skriva (...) istället. Detta beror BARA på att jag inte vill ge ut personers namn, och vill fortsätta vara hyfsat anonym. Även om de flesta som läser detta med största sannolikhet känner mig IRL, så är det såhär.

(...), tänker på dig. Hold on<3

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

Det har hänt igen.
Det Värsta Som Kan Hända har trätt in i ytterligare en persons liv. Det jag inte önskar någon, hur mycket jag än hatar dem, har hänt en person som jag tvärtom tycker oerhört mycket om.
Min vän har förlorat sin pappa.

Min chock, som inte är mer än en hundramiljondel av hans, går knappt att beskriva.
Inte han. Inte hans familj.
Är det inte så grymt och outhärdligt orättvist att det är de goda människorna som får lida? Det är vid tillfällen som dessa, som tursamt nog är sällsynta, som man både tvivlar på någon gudamakts existens - och samtidigt hoppashoppashoppas att man en dag ska få en förklaring av Den Högste. Att äntligen få veta varför. Varför just jag. Varför just han. Varför just mina två andra vänner, deras anhöriga, min pappa, min mormor och alla mina släktingar behövde utsättas för Det Värsta Som Kan Hända.
Att mista någon.
Han är äldre än jag var, äldre än min väninna var. Ändå är han alldeles, alldeles för ung. Man blir aldrig tillräckligt gammal för att klara av detta smärtfritt.
Vi kommer aldrig att glömma.
Vi kommer aldrig att förstå varför, kanske finns det ingen vi kan fråga.

Syskon i sorgen - vi som har varandra, men önskar att vi inte hade behövt ha det. Inte på det här sättet.

(...), när du än vill ringa, när du är redo, eller inte redo, då finns jag här. Vi är fler. Vi vet hur det är, och vi sviker inte. Vi finns för dig, som för varandra.
Vi älskar dig, och det gör din pappa också, liksom våra förlorade älskar oss. Broder, vi finns. Dina systrar i sorgen.

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter, sorgsyster

Solen fortsätter steka lilla skithålan (...), det tackar vi för även om man finner det nödvändigt med vattenflaska på långa lektioner. Passade på att lägga mig i gräset där hemma och sola. Målet är att slippa bonnabränna i sommar, samt att bli liiite brunare än i fjol. Har ju THANK GOD bra anlag för solbränna, tack för det, farmor!

Värmen var dock inte lika uppskattad i förmiddags på idrotten. Spela fotboll i rena högsommarvärmen innan man hunnit vänja sig vid de nya temperaturerna... är inte så mys. Kanske var det värmen som resulterade i att mitt lag fick ett självmål emot sig. Kul var det ändå, tycker jag, men det kanske berodde på att jag är en rätt okej förlorare... alla delade nog inte min åsikt om att det var motionen och det roliga som räknades.

Efter min lilla stekning på gräsmattan cyklade jag som utlovat till Linnea, för att hälsa på henne och kattungarna hon har hemma hos sig.
Vill passa på att säga det: All heder åt Kattkommando Syd! Tänk om alla brydde sig så mycket om dessa underbara djur som ni!
Kattisarna är fyra veckor gamla, två honor som är randiga och en svartvit hankatt, och världens sötaste! Blev kär direkt, precis som i andungarna nere i parken ^^ .

Till Växjö på lördag :D

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Nu är det bestämt, jag och världens bästa faster åker till Växjö på lördag! Det blir att besöka domkyrkan, parken där vi gick mycket med Mamma och gå lite i affärer. Det var så länge sen det var bara vi två, ska bli jätteskönt att åka i väg med henne igen :D

Gissa vem som nästan fixade 1,20 i höjdhopp? Hehhe, det är bra för att vara jag! Uptäckte att höjd faktiskt är riktigt kul... även om jag råkade landa på ribban och slog i både rygg och svanskota.... då kan man jävlar hålla sig för skratt!!

För första gången på läääänge är det soligt och varmt här i lilla skithålan (...). Hade faktiskt glömt, hör och häpna, hur det ser ut när man sitter vid frukostbordet och ser gröna löv och solljus ute i trädgården. Fler såna här dagar, tack!

Det börjar kännas att sommarlovet är på väg nu. Ska bli jättekul, men sorgligt också. Att inte kunna möta upp tjejorna i korridoren, att inte kunna ses lika ofta, att inte gå i samma skola.... usch, jag gråter nästan redan! Jag kommer att betrakta åttan och nian som två av de bästa åren jag fått, för att jag har de underbara människorna vid min sida. Jag vill verkligen inte förlora kontakten med någon av er, ni är bland det bästa som någonsin hänt mig, älskar er!!! <3

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

 

Nyss hemkommen och äntligen fyllda sexton år idag! :D

Tävlingslägret i Örebro har varit väldigt.... grått. Under de två första dagarna sågs inte minsta lilla hål i det alldeles järngrå molntäcket, så vi solvana från södra Sverige blev allmänt trötta. När vi inte sprang ute i skogen var det läsning eller straffpingis. Ni kan säkert gissa ungefär hur det går till. Annars kan jag förklara att det är rundpingis plus att vinnaren får skjuta tre skott mot de andras ryggar.
Upptäckte att min (fysiska) smärtgräns var högre än väntat. Samt att mina manliga motspelare var lite rädda för att sikta på en tjej, hahhah! xD

Mindre kul var att jag fastnade i ett lerhål upp till knät - med ett ben. Vilket innebär: luta sig framåt och draaaaa upp benet långsamt tills mossen släpper. Vilket kan ta lite tid då och då.
MINST kul var att det blev inbrott på fritidsgården (urmysig!!!) där vi bodde. Henke blev av med mobilen och hans mamma med sin necessär av alla saker.

Födelsedagen har varit väldigt bra, med sång av farsan o syrran på morgonen, och kompisarna på TC. Där åt vi dessutom nytinad prinsesstårta (älskar marsipanen ovanpå!), sämre kan man ha det. Tack familj och kompisar för det, för presenterna och för att ni finns till! Love you all, jag ska pröva turen hos min nya snygga scarf igen på ungdomsserien på onsdag ;D <333

Tänkte dessutom mycket på Mamma, speciellt på Klockslaget. 12.05, tiden för min födelse för sexton år sedan. Tänkte på att nu, nu föddes jag. Pappa har sagt att jag var efterlängtad redan från början, och jag tror honom. Jag är glad över att veta att Mamma blev så lycklig, den där dagen för sexton år sedan. Att hon älskar mig. Att hon blev lycklig av min blotta existens.
Det lutar åt att jag och min faster kanske åker till Växjö till helgen. Hoppas...

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas sextonåriga dotter

Nästan ett år efter att Världens Absolut bästa Band ( aka Green Day) släppt sitt senaste album 21st century Breakdown, och alltså med min födelsedag i antågande, undrar jag hur det kan komma sig att de har lagt till sig vanan att släppa nytt när jag fyller år.

Som kanske inte så många vet har deras berömda, och oerhört världsbästa album American Idiot blivit musikal! Den gick upp på Broadway alldeles nyligen och nu finns soundtracket tillgängligt i Sverige på bl a CDON och Bengans. Jag skriver inte detta på något sätt för att göra reklam, utan för att jag är så rent ut sagt helvetes jävlar GLAD för detta!!
Musikal och Världens Absolut Bästa Band, kan det bli annat än fantastiskt? Ska lätt gå om musikalen kommer till Sverige!

Skolan har en "hälsovecka", och man kan ju undra om det inte är liiite dubbelmoral att man samtidigt serverar hamburgare i matsalen, och som i syrrans klass fall får ta med sig godis när man ska gå långpromenad.....
Vår skola, säger jag bara xD

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

You were once my one companion
You were all that mattered
You were once a friend and mother*
Then my world was shattered
Wishing you were somehow here again
Wishing you were somehow near
Sometimes it seemed if I just dreamed

Somehow you would be here

Wishing I could hear your voice again
Knowing that I never would
Dreaming of you won't help me to do
All that you dreamed I could
Passing bells and sculpted angels
Cold and monumental seem, for you the wrong companions
You were warm and gentle

Too many years fighting back tears
Why can't the past just die?
Wishing you were somehow here again
Knowing we must say, "Goodbye"
Try to forgive, teach me to live
Give me the strength to try
No more memories, no more silent tears
No more gazing across the wasted years

Help me say, "Goodbye"
Help me say, "Goodbye"

Wish You Were Somehow Here Again - Phantom of the Opera

*ändrat av mig..

 

Måste ha lyssnat på låten hur många gånger som helst senaste dagarna... underbar låt, underbar musikal, herregud vad ska man säga... thank God för Andrew Lloyd Webber!

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter

Blev inte av att jag gick ut igår, fick en så pass stor deppattack att jag inte orkade. Firade min älskade kusin istället, pratade en stund om Mamma med min moster och avslutade med att se "Mamma Mia" tillsammans med Pappa och syrran. Tack<3
Ska kanske åka till Växjö med min faster snart :D
Vilken underbar familj man har, eller hur?

Vi har fått ett av formulären från BUP nu. Vi ska fylla i, och sedan ska det utvärderas om jag behöver göra ett sånt där test.
Familjen... tack igen. Tack för att ni alltid finns där, och alltid har gjort. Sluta aldrig. Lämna mig inte. Jag klarar det inte utan er.

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<33<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter