Kan man fylla år trots att man inte åldras mer? Räknas åren man inte funnits på jorden till ens totala ålder, eller ska man sluta räkna? Även om man aldrig kommer att bli, och knappt kan bli föreställd som äldre än man blev? Jag undrar rätt mycket över det. Om jag ska lägga något i minneslunden. En hjärtformad sten eller något. Tända ljus eller sjunga eller hur jag nu ska kunna fira en födelsedag som kanske inte finns. Jag vet att jag ofta grubblar för mycket för mitt eget bästa, men det är så mycket jag måste tänka på att fråga som jag inte hade behövt om Mamma varit i livet.

Idag skulle min Mamma Ylva ha fyllt 45 år. Jag vet inte hur hon skulle se ut idag. Hon är liksom fastfrusen i 37,5- årsmåtten. Jag vet inte om jag hade haft ett småsyskon till som, Mormor berättat att Mamma pratat om. Jag vet inte vad jag hade köpt till henne. Jag vet ännu inte vad jag ska göra om jag hinner ut till kyrkogården idag (mitt mål).

Mamma, det är tungt att se påminnelsen om din födelsedag i mobilen. Det är tungt att jag hade en vanlig sovmorgon istället för att gå upp tidigt och sjunga för dig. Men jag får ändå vara glad. Det var idag du föddes och det är en dag så mycket värd som någon annan att fira. Utan den här dagen hade jag inte funnits, du hade inte funnits och en underbar människa som du var/är hade gått till spillo.

Grattis, tusen av dina älskade röda rosor, massors massor av pussar och kramar (och till Pappa  förstås, han är lika underbar och aktningsvärd!!),
Din/er dotter<3<3

Mamma & Pappa<3<3<3<333<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<33<33<3<<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas och Peters dotter