Har haft en lugn höstlovsdag, mest tillbringat tid med en av de jag älskar mest, min Pappa<3 Gått runt i Mammas gamla lusekofta och pratat barndomsminnen, musik och plockat ihop saker jag ska ha med till femkampen på lägret imorgon. En vända till Maxi behövdes, trodde aldrig att jag skulle diskutera vilka tvättsvampar som passar bäst... Skjutsa syrran till och från stallet hanns också med, och jogga i totalt mörker.

Bland det bästa som finns: Sitta med Pappa i saaben på en mörk motorväg, lyssna på Slade och höra Pappa berätta om 70-talet, och allt är här och nu. Vi är på väg, men tiden finns ändå inte på något sätt. Och bilen luktar hemma och bekant av damm och rakvatten och jag har för en gångs skull min underbara Pappa helt för mig själv.

Få människor är så underbara som min Pappa. Han säger själv ibland att han inte är världens bästa Pappa, men det är han! Älskar dig Pappa! Älskar hur du sjunger gamla låtar så att det låter bra, älskar hur du berättar, älskar hur du bryr dig, älskar att du alltid finns för alla, älskar hur du rest dig och gått vidare som Mamma bad dig göra. Du är bäst Pappa<3

Mamma & Pappa<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<33<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas & Peters dotter