Sitter och låter minnena knocka mig som en murbräcka gång på gång BANK BANK BANK BANK BANK...

Inledningsvis: Ska jag kunna klara av att ha lektion i sal Fy22?? Det luktar precis som på sjukhuset, det är samma doft som i korridoren på lasaretten och jag vet inte om jag klarar att sitta där en timme i sträck och MINNAS...

Fick en impuls att öppna mitt Greenday.se-konto för första gången på ett tag, klickade mig vidare till tråden "Green Day-låtar ni har en stark emotionell relation till?", och... alla dessa människor. Alla låtar och textrader. Alla historier bakom låtvalen. Jag känner mig återigen som en osäker 11(- 12,13,14,15,16,16'5...)-åring, som trodde att hela världen hatade henne och hatade tillbaka. Som flickan som kastade pil bäst och hårdast på sommarlägret för att hon övade när hon behövde avreagera sig - ofta. Som lärde sig svära långt efter alla andra, men använde sina nya kunskaper till att göra vad hon trodde var att säga ifrån, säga "Fuck Off!" så fort någon hittade rätt knapp att trycka på. Som skrev hatlistor i sin dagbok och tillbringade rasterna med att sjunga för att stå ut.

Herregud. Jag kan knappt tro att jag har varit hon. Kanske jag lugnade mig för att jag blev feminist, eller, njae, då blev jag kaxig på ett annat (hälsosammare) sätt... Kanske för att jag gick på BUP, kanske för att jag fick vänner... Jag vet inte. Men precis som lukten av sjukhus, är den här känslan något jag alltid kommer att minnas mer eller mindre. Ikväll kom den som en murbräcka BANK BANK BANK BANK BANK...

Så. Mina låtval, då? Kan väl ta ett urval, även om de kan låta som alla andras,...:

Fan kan inte välja!!! :( Eller, hm, oki... ehm...öh...mjo... jo!

Minority: Sjöng den så mycket att folk tröttnade innerligt på mig... jag kände (och känner ibland) mig som en minoritet, och att jag tillhörde den grupp människor som inte var normala (i själva verket var jag väl det...), hur mycket vi än försökte.

Wake Me Up When September Ends: Soundtrack of my life! Den låt jag anser har betytt mest för mig under hela mitt liv. Tänker på Mamma, för den beskriver allt med förlusten av en förälder, låten är ju t o m SKRIVEN av en som varit med om samma sak (Billie Joe Armstrong<3), och kanske är det just därför den berör mig så. För att den är skriven av någon som vet hur det känns...

2000 Lightyears Away: Sammanfattar väl mitt kärleksliv... drömmar, drömmar, drömmar...

Jesus Of Suburbia/Homecoming: Rastlöshet, "Fuck Off"-attityd som ibland övergår i desperat hulkande, funderingar över om det är jag eller världen som borde göras något åt...

De enda jag kunde välja..............

Slutligen: Har bytt program till ES, trivs!!!, har fotat(s) idag och dessutom börjat boxas så FUCK OFF!!! :D <3

Mamma<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3(oändlighet)...

//Ylvas dotter